Det har varit en fysiskt tuff vecka.

Efter ungefär en månad av himmelskt maglugn blev jag infektiös igen. Orksakerna kan vara många men troligtvis beror det på känslomässig stress. Idag är den bästa dagen hittills, så har jag tur så har det vänt.

Jag sitter och framtidsplanerar. Konstaterar att det inte är hålbart att pendla så som jag gör. Att det stjäl för mycket energi och tid.Jag måste söka mig någon annan stans och det sökandet börjar imorgon bitti. En timme innan jag tar tåget till jobbet.

Just nu blir det te. Och valnötsbröd... för att min pojkvän gör det godaste brödet någonsin!

/Walk

Hejsan min kära stressmigrän, hejsan min kära magkattarr. Det var längesen vi sågs och gjorde något kul ihop. Välkommna tillbaka från semestern, era jävla as.

----------------------------------------

Jag vet inte vart jag ska börja. Men jag tänker inte börja med att be om ursäkt för min frånvaro, jag har haft annat för mig än att häda folk här.

Idag är det den 18e och min pappa skulle ha fyllt 48.

Jag mår vansinnigt illa, fryser och har ont. Men det handlar mer om allt annat än om att min pappa är död.

Den senaste tiden har varit otroligt turbulent. Kanske inte på utsidan i verklgiheten, men på insidan och innuti mig.

Jag kan inte förklara allt här, hur mycket jag än vill. För det skulle göra mig mer skada än nytta. och jag har tagit ett mönsterbrytande beslut. Jag har bestämt mig för att inte springa med huvudet först rakt in i väggen, tänker inte hoppa utan bungylina. Det här är min läxa. Att hålla huvudet kallt när jag kokar som mest. Att lära mig att stå upp och kämpa för det jag tror på och det som är rätt utan att investera för mycket av mig själv. Det är svårt, för jag är så engagerad och jag blir så satans arg.

Jag måste ta mig ur den här situtationen jag befinner mig i. Hur jag ska lyckas med det får jag nog klura lite på.

Det är riktigt sjukligt att ett företags profit och kundernas förtroende kan vägra tyngre än yttrandefriheten. Jag tycker faktiskt det. Visst kan jag resonera kring och förstå att man självklart inte kan uttrycka sig hur som helst samt att min inte får verka i syfte att orsaka berörda parter skada. Men om man har ett behov av att berätta hur det egentligen ligger till med något? Om något är så orättvist och vansinnigt att det faktiskt skulle väcka lönsam samhällsdebatt? 

För om en situation, eller ett sätt att agera, leder till slöseri med skattemedel, bedrägeri, lönedumpning och får kränkta vita män att rösta på Jimmie Åkesson och pajaspartiet Sverigedemokraterna, är den inte värd en seriös debatt då?

Jag är minst i en större syskonskara. När vi växte upp hade vi det rätt tufft.

Tack vare det har vi lärt oss värdet av pengar, rättvisa och solidaritet. Saker och ting som dagens arbetsmarknad lider vrålande brist på. Jag befinner mig i en situation där formandet av min framtid hänger på en förhandling jag inte ens är tänkt att deltaga i. Kvinnan som förhandlar åt mig och övriga, frågade mig hur jag helst ville ha det. Det enda jag hade att säga var: Bara det blir rättvist är jag nöjd.

Och jag menar det. Även om det kommer att kosta mig mitt arbete.

Puss och kram pappa, och grattis.