En helt vanlig fredag kväll i en helt annan del av livet sitter jag här och har svårt att kväva impulsen att skicka ett meddelande på facebook. Jag vet faktiskt inte riktigt varför. Vad vill jag honom? Kommer han ens svara? Vad tycker han om mig nu? Var jag helt genomvidrig. Kanske har jag kommit till den punkten av bearbetande nu, att jag måste börja se min roll i det hela mer tydligt.

Jag river på kanten av sårskorpan. Kliar upp den. Letar upp hennes blogg och ser honom i ett inlägg. Reagerar inte så mycket på bilden, jag har sett allt av honom. Allt. Men de älskar varandra, i alla fall i juni 2011. De älskar varandra och jag undrar, älskade han mig så? Älskade jag honom så? Jag har ett behov av att fråga men jag är så otroligt värdelöst rädd för vad jag får tillbaka. Samtidigt är det så värdelöst att bara stänga ner allt där uppifrån. Alla människor jag lärt känna, som jag saknar. Inklusive honom.

Vad har jag lämnat för spår i hans hjärta?

Ibland gör han fortfarande ont i mitt.

är en flaska vin senare full som.fan Roger Sanchez-another chance. Om jag fick chansen skulle jag slita ut mitt hjärta,kasta det i ansiktet på mitt ex,och spotta honom.i ansiktet för att han försrörde mig. As.

Vaknade för en halvtimme sedan med otroliga kramper och smärtor. Känns som gas men den kommer inte ut. Är inte kass i magen i övrigt. Så här går det när man äter ljusa frallor hela dagen. Fascinating! Ska se om jag kan få somna om nu!
Godnatt!

I lördags kom jag på den brilljanta idèn att äta en Whopper Garlic från Burger King. Något som jag äter extremt sällan. Några timmar senare var jag smärtsamt medveten om varför det just är sällan. Blev vansinnigt dålig och fick väldigt ont. Fick ta loperamid i tre omgångar vilket ledde till att jag inte har kunnat gå på toaletten på två dygn. Nu släpper det och föga förvånande kommer jag att behöva ta ännu mer stoppande medicin för att klara av att arbeta som vanligt. Det är en svår jävla balansakt det här. Och så blir det rättegång,bara för att. Men vi kör på,det spörs ju.

Förhandlingen gick vägen. Jag är anställd men uppsagd och arbetsbefriad. Jag har dessutom avskrivningsfrihet,vilket innebär att jag kan arbeta var som helst och tjäna vad som helst under min uppsägningstid. Förhandlingen var oerhört mentalt påfrestande men magen skötte sig någorlunda bra.

I måndags började jag skolan och det känns mycket bättre nu,generellt. Fast just nu i skrivande stund är jag rätt dålig. Ska jobba idag. Samma kedja fast i en franchise-butik. Först ska jag ha föreläsning och sen jobbar jag kväll. Vi får se hur det går. Jag är märkbart mer dålig när jag ska jobba än när jag inte ska det.

Det här suger!

/Oy