...verkar ha varit en dålig idé. Två timmar senare Har jag lämnat min internutbildning för att gå på toa. Vi får se om jag överlever sista timmen. IBS gör ont!

... hur det kommer sig att jag alltid försätter mig själv i så djupa tankar när det blir mörkt ute. Jag tvilar på att jag är ensam. Det blir som om allt jag tänker på är mitt liv men jag känner inte samma glädje som för bara någon månad sen, trots att jag är lika lycklig. Vi har netlif nu, det hjälper döva lite. SÅ att jag kan titta på Breaking Bad och ha dödsångest över det istället. Tänkte kolla in utbudet av dokumentärer idag också. Tänkte ge mig i kast med en som skildrar porrindustrins mässor fast på ett icke-pornografiskt sätt. Jag pallade knappt tio munter. Majoritetn av kvinnorna där är och kommer att förbli mina raka motastser. Åtminstånde utseendemässigt. Det tar mig djupt i själen, blotta tanken på att personen jag älskar så fruktansvärt mycket, sitter och njuter av någon som är blond och smal. Med små nätta bröst och en nätt liten porrfilmsfitta. Jag kommer nog aldrig bli kvitt mina problem med den tanken, och det är fan inget annat än ett sundhetstecken. Tycker jag.

Så många tankar, så lite utrymme, så många känslor. Alla landar i att jag blir ledsen.

Inte optimalt. Gick tillbaka till bläddra och då föreslog den en dokumentär om trafficing. Vem orkar se på sådant? Vad är det för människor som köper sex?

Huvudvärk

Det känns för jävla typiskt att behöva gå på toa tjugo minuter innan bussen går trots att jag sett till att ha en hel timme tillgodo. Så typiskt min mage. Ingen dödssmärta eller räser i magen dock, så jag får nog vara glad för det lilla. Hoppas jag hinner i tid bara!

Jag har PCOS. Det är en normalavvikelse i hjärnans hormonproduktion som styr ägglossning och mens. FÖrra hösten slutade jag med p-piller och nu har jag fått mens för första gången på 320 dagar. Jag vill dö. Jag väntar på att min specialist ska ringa tillbaka och skriva ut något som gör att jag inte vill dö lika mycket som jag vill dö just nu, det är fullständigt vansinnigt hur ont något kan göra.

Klockan är tio i frukost på hotellet där jag bott sen i onsdags. Magen har skött sig fenomenalt och det har varit obeskrivbart fantastiskt. Den har hanterat all fika och två trerättersmiddagar, fram till nu. Än så länge är det inte panikbråttom till dass. Men jag misstänker att då kan bli fallet.
Fan